Idag hade jag tänkt att vi skulle ha backträning. På åkern i början på backen stod en grävmaskin. Den äter hästar säger Kanan och travade fort upp för backen. Jag vände där uppe för att skritta ner igen. När jag nästan är längst ner tvärsnor han och täker skena upp för backen. Jag drar stopp på honom var på han piaffar och drar sidleds så sakterligen upp för backen. När jag försöker sno runt honom backar han ner i diket. Hmmm mycket gullig häst... När jag kommer upp till vägen vänder jag runt och börjar skritta ner igen. Jag kommer ungefär halvvägs när han vänder igen och vi går igenom samma procedur som innan. Jag nappar åt mig en trädgren och försöker använda den som spö men den var för mjuk... Jag kommer högst upp igen och vänder runt och ska ner för backen igen. Då börjar han backa... Jag ryggar honom för att det ska bli mindre roligt men det funkar inte och han fortsätter att rygga in på en gubbes gräsmatta... Jippi...! Till slut så lyckas jag tvinga honom ner för backen. Jag vänder några gånger fram och tillbaka för att vara säker på att jag har vunnit och skrittar sedan upp för backen igen. När jag kommer upp har gubben kommit ut... Jippi igen...! Jag säger hej och han säger "Du får inte rida på gräsmattan!". Jag ber om ursäkt och förklarar vad som hade hänt, då sa han att det inte var någon fara så det var ju bra i alla fall. Jag hittar en annan backe som jag galopperade upp för en gång. Sen skrittade jag tillbaka till stallet och galopperade lite på banan för att ta igenom honom ordentligt. Han var fin faktiskt.

Vår första riktiga konflikt sen jag flyttade ut till Degernäs och JAG VANN! Att han inte lär sig att jag aldrig ger mig :P Haha!

Igår var det farfars begravning. Det gick väldigt bra faktiskt. Solisten sjöng otroligt vackert och prästen var bra. Det var ganska skönt att få säga hej då till honom. Nu får han äntligen vara med farmor igen! Efter cermonin åkte vi upp på Evys och hade en minnesstund där. Vi fick goda mackor och tårta och kaffe och det var en riktigt trevlig stund. Känns skönt att få ett avslut.

Nu har alla osat till bröllopet och vi blir ett ganska stort gäng! Vi blir c:a 65 stycken totalt, några fler under vigseln. Vi har varit och spanat efter lite dekorationer osv. idag. Så det känns som att vi har läget under hyffsad kontroll iaf.

Igår jobbade vi ideellt på Nordic Rock och det var riktigt roligt! Det är lite såkul hur mycket respekt man kan få bara för att man har en neongul väst på sig :P Alla gjorde som vi sa hela tiden, inget bråk eller tjaffs. En riktigt rolig kväll helt enkelt!

Idag hade vi hoppträning med elitlaget hemma i Degernäs. Vi hoppade bana med långt vatten bla. Kanan var SUPERFIN! Hoppade riktigt bra och var lyhörd. Känns jättebra inför kommande vecka.

Prommis runt lilla rundan med Lina och Wilma, tog c:a 30 min.

Vad ska man säga.... Anna kickade ass i alla fall. Men hur många dåliga bidrag kan komma med egentligen? Dom sjunger falskt och rör sig som jag vet inte vad på scenen. ILLA! Kanske dags att lägga ner?

Imorgon är det begravning... Känns ganska bra att få ett avslut. Känns fortfarande overkligt att farfar inte finns mer eftersom att jag inte var med på slutet.

Morfar är bättre. Han har fått komma hem idag över natten för att dom ska se hur han klarar sig hemma. Talet kommer mer och mer och dom har märkt att han förstår bättre om man skriver. Då hamnar han på rätt spår.

Nu ska jag fortsätta lyssna på den här underbara skönsången eller hur det nu var...

Red på banan. Började i skritten med att rida serpentinbågar runt en studsserie som stod på banan, flyttade undan i skänkelviknig, rundadet ett hinder, skänkelvikning mot studsen igen och fortsatte sedan med serpentinbågarna igen. Han var fin och jobbade bra.

Började sen trava och jogga igång. Han var pigg och lite spänd. Flyttade lite i traven också. Övergick ganska snabbt till galopp och lät honom rulla på för att få honom att slappna av. Han var lite skvättig fortfarande. La till ett litet räcke som stod mitt på ridbanan. Rullade på det i båda varven och nu började han komma ner i varv. Red på studen också en gång i båda varven. Jobbade honom sedan i lätt sits och fick honom att slappna av. Travade av honom en liten stund och avslutade med att skritta lilla asfaltsrundan. Nu var han nöjd och tillfreds :)

Hade hoppträning för Kerstin i kväll på Hippo. Det var teknikövningar, en serie med fem räcken med ett galoppsprång emellan, en studs med varranan som kryss och varannan som räcke och en övning med tre täcken med 13m emellan som stod på böjt spår som ett c.

Först hoppade vi serien med räcken i båda varven, sen hoppade vi räckena på c-bågen med tre galoppsprång emellan och efter det hoppade vi studsen i båda varven. Efter det la vi ihop alla hindren och hoppade på en s-båge.

Kanan kändes fin. Pigg och framme men väldigt lydig. Svårast var det att hoppa c-bågen i vänster varv då vänsterbogen spökar där. Hela hästen lutar innåt och det känns som att vi ska ta hinderstödet. Fick till det ganska bra på slutet.

Vi avslutade med att hoppa låga banken med litet hinder både in och ut och sedan fem galoppsprång till en oxer.  Han var jättefin och jobbade bra!

Bäst av allt är nog att han för första gången gick lungt ur transporten. Både på Hippo och när vi kom hem till Degernäs tog han det lugnt. Han gungade inte mot bommen en enda gång, väntade snällt tills jag drog honom i svansen och backade sedan försiktigt ut! Tänk vad lite det behövs för att göra mig glad :P

Det finns vissa människor som berör oss mer än andra. Vi gör många mötet under en livstid. Vissa utav dessa möten blir till en vänskap. Beroende på vilket skede man är i livet kan vänskapen till en och samma person se väldigt olika ut. Vissa vänner är sådana som man pratar med en gång per år -men det gör inget för båda två vet exakt vart de har varandra och varje gång de pratar är det som att de aldrig har varit ifrån varandra. En del av vännerna är det otänkbart att inte höra av sig till kontinuerligt för att hålla vänskapen levande. Vissa vänner behöver du en tid i livet, men efter att du har kommit vidare har du inte samma behov av vänskapen och ni glider i sär. Vissa vänner är lite extra speciella och får en lite mer egen plats i hjärtat.

Alla har vi nog människor i våra liv som ligger lite extra varmt om hjärtat. I mitt hjärta finns det många personer som jag bryr mig om väldigt mycket. En av dessa vänner är något utav en förebild för mig. Hon är fantastisk enligt mig! Varje gång vi träffas, pratar eller mailar får hon mig att tycka mer om mig själv. Jag har aldrig träffat en människa som har den effekten på folk tidigare. Jag känner mig som en bättre människa efter ett samtal med henne. Att kunna ge en annan människa den känslan är något jag hoppas att jag själv kan göra någon gång. Hon är som ett "må-bra-piller" bara genom att vara den hon är. Hon är glad, tokig, passionerad, omtänksam, energisk, färgstark osv.

Vännen min, du är fantastisk -kom ihåg det! Du klarar vad som helst, det är jag övertygad om. Men kom ihåg att du inte behöver klara av allting själv :)