Tänk att en varm dusch kan vara så skönt! Jag älskar att vrida på mer och mer värme eftersom, brukar vara som en ångbastu i badrummet när jag är klar. Dom har gjort något med varmvattnet i vårt hus så vi har varit utan varmvatten i över ett dygn, så min dusch idag var otroligt uppskattad!

Sitter nu i soffan igen (det kommer att vara kroniska rumpavtryck efter mig snart om jag inte får ett jobb) och har precis ätit middag. Ganska nöjd över att jag orkade göra riktig mat för en gångs skull. Brukar inte idas göra det när jag är själv hemma, det är så tråkigt att laga för sig själv bara... Jörgen säger att jag skulle bli en bra ungkarl -jag tror att han har rätt!

Red på banan idag. Efter att ha värmt upp i samtliga gångarter jobbade jag i galopp med två låga cavaletti-hinder med c:a 13,5m emellan. Växlade mellan att rida på tre, fyra och fem galoppsprång. Hade fokus på balans och bärighet samt att hålla jämna, hela galoppsprång hela tiden oavsett hur många språng jag skulle ha mellan hindrena Kanan var pigg i dag, men inte för pigg, så det var bra. Han var lite truligare i vänster varv men inom marginalen för vad som är ok. Red c:a 30 min innan jag var tvungen att avsluta för att han skulle skos.

Idag är ännu en meningslös dag. Det enda av vikt som händer är att Kanan ska skos. Jag har tråkigt och orkar inte ta mig för något alls. Blääääää!!!

Så var det äntligen gjort -jag har cyklat till stallet t/r och jag överlevde! Jag tog tid på hemvägen och då tog det ganska precis 30 min. Jag kan tänka mig att det tog c:a 40min dit då jag hade sjukt mycket motvind. Men med bra musik i öronen gick det bara fint att cykla på min gamla tantcykel utan växlar.  

Kanan fick promenera lilla rundan vilket tar c:a 30 min. Joggade faktiskt med honom lite grann och det gick bra för oss båda. Kanan var väldigt nöjd och jag med för att jag faktiskt orkade göra det.

Så sammanfattningsvis blev det en lugn dag för Kanan men jag har fått desto mer träning. Phu!

Glömde bort att berätta att intervjun har blivit framskjuten till på måndag pga sjukdom... Jobbigt att behöva vänta, men jag har mer tid på mig att förbereda mig.

Jag har inte tagit mig iväg till stallet än... hmmmm...! Men jag är ensam hemma så det spelar ingen större roll när jag kommer hem. Jag SKA cykla idag, tror jag :P Haha!

Näe, nu är det dags för en kopp kaffe innan jag beger mig iväg!

Solen är verkligen bra för själen! Jag blir så himla nöjd på nåt sätt när det är så här fint väder. Tänkte på det igår, att jag har nästan inte behövt rida i dåligt väder alls sen vi flyttade till Degernäs. Igår när jag vaknade och hörde regnet smattra utanför fönstret tänkte jag att det var dags, men under dagen kom solen tillbaka så det var väldigt fint väder när jag red igår. Men det kommer väl dagar med skitväder också. Tur det finns kläder för alla väder :)

Idag bilr det ingen träning för oss. Bestämde mig igår för att det räcker med träningen i helgen. Jag ska hoppa lite lugnt själv på banan istället. Vill inte överanstränga hans ben nu när vi har bytt underlag genom att flytta. Det är ju dessutom tävling nästa helg så det blir ganska intensivt nu ett tag.

Jag tänker nog cykla till stallet idag, men det har jag tänkt tidigare också...! Jag är så lat för tillfället, vill inte vara på Iksu, vill bara slappa. Hemmafruandet är liksom inte min grej...

Jag kan inte låta bli att fascineras av hur olika människor tänker och fungerar. Två personer som är med om samma sak kan uppfatta det helt olika och därmed hanteras det olika också. En tydlig skillnad mellan människor är huruvida man är optimist eller pessimist. Man skulle klyschigt kunna säga att vissa har en tendens att säga att glaset är halvtomt medan andra säger att det är halvfullt. Detta kan förändras beroende på livssituationen i stort eller beroende på dagsform men alla har vi väl människor omrking oss som är generellt sett pessimister och optimister. 

Jag tycker nog att det är lika spännande med folk som generellt är optimister som de som är pessimister. Det kan nästan vara lite störande med folk som alltid ser saker och ting från den ljusa sidan. I vissa situationer så känns det onaturligt eller oäkta att vara positiv. Pessimister har dock en förmåga av att vara energitjuvar vilket kan vara väldigt krävande.

Dom flesta pendlar mellan att se saker och ting från den goda sidan och vara negativa men dom som alltid är lite bittra tycker jag är lite själadödande. Jag kan bli jättebesviken på de i min umgängeskrets som alltid måste understryka det negativa i saker och ting. Jag vill själv kunna fokusera på det som är positivt för att jag tror att det är mer hälsosamt i längden. Men det kan vara svårt att göra det när folk i ens omgivning måste lyfta fram skiten.

En fransk filosof som heter Rene Descartes sa "En optimist ser alltid ett ljus där det inte finns, och en pessimist försöker alltid släcka det". Det ordspråket beskriver ganska tydligt vad jag menar här ovan.

Vad tycker du? Är du en person som ser glaset som halvfullt eller halvtomt? Har du någon energitjuv i din omgivning?