Varför ska det vara så svårt att komma igång? Soffan är för bekväm, datorn har för mycket att erbjuda och det är hyffsat på TV:n. Borde kunna aktivera mig med meningsfulla sysslor, men icke!

Ska åka till stallet snart och det är tur för annars hade jag väl legat här hela dagen är jag rädd. Ikväll är det middag med elitlaget -mysigt! Synd bara att lillstrumpa inte kan komma för att hon är på väg till Sundsvall. Det är tävlingar där i helgen.

Tyvärr kan inte jag åka dit. Eller jag kan, men det är liksom inte lönt. Kanan går nästan inte att rida i deras ridhus. Han springer bara och glor på deras läktare och blir paralyserad och glömmer bort att hopppa... Känns meningslöst att åka dit helt enkelt.

Nu SKA min rumpa lämna soffan och jag SKA göra nåt annat här hemma. Plocka undan lite kanske vore lämpligt! Sen -ut i snökaoset... Jippi...  

Jag känner tävlingssuget... Men får vänta till april-tävlingarna.

Tänk vad lite sol kan göra för humöret! Oj så skönt att få se den klarblåa himlen och känna solen värma mot huden. Allt känns omedelbart bättre då!

Förstår Karins kommentar om att den nya snön är bra för ridmöjligheterna ute, men jag hade tänkt mig en rekordsnabb framtining av perfekt underlag. Har nämligen hört att det inte är mycke tjärle så då kommer man ju att kunna rida fortare än vanligt. All snö som kom så fort har tydligen fungerat som ett täcke och hindrat tjälen från att krypa så långt ner i backen.

Igår blev jag kallad på en ny intervju på ett annat ställe, ett bemanningsföretag som ska anställa rekryterare. Ett jätteroligt jobb tror jag. Det är rankat topp två på min vill-ha lista när det gäller jobb. Det enda som är lite läskigt är att det är delvis provisionslön. Men jag gillar att prestera så det kanske kan vara en bra morot och ett kvitto på när man har lyckats. Så länge grudnlönen är hyffsad så gör det nog inget i alla fall :) Ska dit om två veckor, 30/3 klockan 14:00. Det känns ganska bra för då har jag kanske hunnit få besked från stället där jag har varit på intervju för det är fortfarande rankat som nummer ett.

Jag vikarierade för Johanna igår kväll och hade hennes storhästgrupp. Det gick bra, dom var så duktiga! Karin gjorde dock en ordentlig flygtur precis på slutet, men dom var också duktiga fram tills dess. Vi var tyvärr jättesena då en stackars tjej flög av i ridskolehoppgruppen och blev tvungen att åka ambulans. Jag var hemma halv tolv... Men det gick bra.

Imorse mötte jag upp Anette och Putteplutt på atg för att vara med när hon kollade upp hans bakhaser och bakknän. Han var inte helt bra och ska nu få en lååång vila och en lugn igångsättning så får vi hoppas på det bästa.