Nu är jag en bit på väg. Har träffat chefen och det gick ganska bra. Hade hjärtklappning och skakade i hela kroppen, men jag grät inte ialla fall. Nu vet jag att jag kommer att få vända blad snart. Vi ska höras i morgon på förmiddagen och komma överens om hur vi gör men det lät inte omöjligt att hon kan avrbyta provanställningen så att jag slipper så lång karrens till a-kassan.

Om två timmar ska jag träffa läkaren. Det känns väldigt jobbigt. Jag måste ju verkligen blotta min själ för att hon ska förstå och jag är inte riktigt bekväm med att göra det inför vem som helst. Jag har inga problem med att berätta sakligt och ytligt om vad som har hänt, men när jag måste gå in på djupen blir det genast mycket jobbigare.

Men nu hoppas jag att jag snart kan få skriva soliga somriga och lyckliga inlägg i bloggen istället för dessa deppiga tankar.

Imorgon är det dags. Imorgon ska jag träffa chefen och sedan läkaren. Imorgon kommer att vara en lång dag. Men jag hoppas verkligen att imorgon är dagen som det vänder. Det känns som att jag ska gå sönder snart.

Har fått lite frågor om jobbet. Jag vill inte lämna ut vilken arbetsgivare det är här på bloggen då jag inte tycker att det är ok att göra så. Men det jag kan säga är att som företaget fungerar idag så bör man inte söka jobb där. Personen jag ersatte hann jobba fem månader innan hon blev sjukskriven vilket hon nu har varit i ca 4 månader. Det är väldigt hög omsättning av personal och arbetsbelastningen är stor. Det fungerar säkert att jobba där om du inte har något annat i dit liv som är viktigare än jobbet. Men värdesätter du att få ha din fritid som just fritid så är det här inte ett jobb för dig.

Det är inte dumma människor som jobbar där, men det är inte ett sunt arbetsklimat. Har även fått höra nu i efterhand att företaget inte har så gott ryckte i sin bransch och det ärj u inte ett gott tecken direkt.

På tisdag får jag förhoppningsvis mitt avslut. Chefen ringde i morse och ville träffa mig på morgonen kl. 9. Sen på eftermiddagen ska jag till läkaren. Jag längtar verkligen till när den dagen är slut. Började må illa när chefen ringde och det har inte släppt än.... Kul....

Jag funderade lite över varför det känns så här med jobbet redan nu. Jag har ju inte ens kommit upp i full fart än. Men jag kom fram till att det känns som att stå på spåret och se tåget komma mot en i full fart utan att kunna ta sig där ifrån. Undrar om den kostiga drömmen jag hade här om veckan är kopplad till den känslan? Drömde att jag var på centralstationen i Stockholm och att det var jättemycket folk och alla hade väldigt bråttom och det var väldigt trångt. Plötsligt vart en kille knuffad av misstag så att han föll ner på spåret precis när tåget kom. Det flög kroppsdelar och inälvor genom luften och alla skrek i paniken. Sedan var jag tvungen att försöka ta mig där ifrån utan att kliva på likdelarna som låg över allt.....

Som sagt, längtar tills det blir onsdag nästa vecka -då är detta förhoppningsvis över och jag kan lyfta blicken igen!

Solen skiner idag så alla glada studenter kan få möta början på deras nya liv under klarblå himmel, inte kan man få en så mycket bättre början än så?

Lillebror tar studenten idag! Fatta! Han är ju stor nu! :)

Är även ett helt gäng till som tar studenten så det blir mycket fika idag...:)

Nu vill jag bara bli klar med jobbet så att jag verkligen kan gå vidare. Jag vill kunna skaka av mig obehagskänslorna och kunna njuta av solen till fullo igen. Snart, snart, snart kan jag göra det hoppas jag.

Nu har jag bestämt mig. Jag är sjukskriven, tills vidare, och ska inte vara kvar på mitt jobb. Det går inte längre, det är bara att inse. Jag har pratat med chefen idag, har även varit på vårdcentralen och förhoppningsvis behöver jag inte komma tillbaka dit. Känns skönt att ha fattat ett beslut. Och jag är glad att jag drog i nödbromsen så pass tidigt, särskillt efter mitt samtal på vårdcentralen där jag fick bekräftat att jag tänkte rätt. Jag har även pratat med en kollega i Stockholm som berättade att jag kände precis som min nu sjukskrivna föregångare.

Nytt blad, ny början. Livet återvänder!

Ja, jag vet... jag har varit sämst på att uppdatera...

Det händer väldigt mycket i mitt liv just nu. Bra och dåligt. Har så mycket att sortera i mitt huvud att det inte har kunnat ta sig ut till bloggen än.

Uppdatering kommer, snart :)

Igår var det farfars begravning. Det gick väldigt bra faktiskt. Solisten sjöng otroligt vackert och prästen var bra. Det var ganska skönt att få säga hej då till honom. Nu får han äntligen vara med farmor igen! Efter cermonin åkte vi upp på Evys och hade en minnesstund där. Vi fick goda mackor och tårta och kaffe och det var en riktigt trevlig stund. Känns skönt att få ett avslut.

Nu har alla osat till bröllopet och vi blir ett ganska stort gäng! Vi blir c:a 65 stycken totalt, några fler under vigseln. Vi har varit och spanat efter lite dekorationer osv. idag. Så det känns som att vi har läget under hyffsad kontroll iaf.

Igår jobbade vi ideellt på Nordic Rock och det var riktigt roligt! Det är lite såkul hur mycket respekt man kan få bara för att man har en neongul väst på sig :P Alla gjorde som vi sa hela tiden, inget bråk eller tjaffs. En riktigt rolig kväll helt enkelt!