Vad ska man säga.... Anna kickade ass i alla fall. Men hur många dåliga bidrag kan komma med egentligen? Dom sjunger falskt och rör sig som jag vet inte vad på scenen. ILLA! Kanske dags att lägga ner?

Imorgon är det begravning... Känns ganska bra att få ett avslut. Känns fortfarande overkligt att farfar inte finns mer eftersom att jag inte var med på slutet.

Morfar är bättre. Han har fått komma hem idag över natten för att dom ska se hur han klarar sig hemma. Talet kommer mer och mer och dom har märkt att han förstår bättre om man skriver. Då hamnar han på rätt spår.

Nu ska jag fortsätta lyssna på den här underbara skönsången eller hur det nu var...

Det finns vissa människor som berör oss mer än andra. Vi gör många mötet under en livstid. Vissa utav dessa möten blir till en vänskap. Beroende på vilket skede man är i livet kan vänskapen till en och samma person se väldigt olika ut. Vissa vänner är sådana som man pratar med en gång per år -men det gör inget för båda två vet exakt vart de har varandra och varje gång de pratar är det som att de aldrig har varit ifrån varandra. En del av vännerna är det otänkbart att inte höra av sig till kontinuerligt för att hålla vänskapen levande. Vissa vänner behöver du en tid i livet, men efter att du har kommit vidare har du inte samma behov av vänskapen och ni glider i sär. Vissa vänner är lite extra speciella och får en lite mer egen plats i hjärtat.

Alla har vi nog människor i våra liv som ligger lite extra varmt om hjärtat. I mitt hjärta finns det många personer som jag bryr mig om väldigt mycket. En av dessa vänner är något utav en förebild för mig. Hon är fantastisk enligt mig! Varje gång vi träffas, pratar eller mailar får hon mig att tycka mer om mig själv. Jag har aldrig träffat en människa som har den effekten på folk tidigare. Jag känner mig som en bättre människa efter ett samtal med henne. Att kunna ge en annan människa den känslan är något jag hoppas att jag själv kan göra någon gång. Hon är som ett "må-bra-piller" bara genom att vara den hon är. Hon är glad, tokig, passionerad, omtänksam, energisk, färgstark osv.

Vännen min, du är fantastisk -kom ihåg det! Du klarar vad som helst, det är jag övertygad om. Men kom ihåg att du inte behöver klara av allting själv :)

Det är otroligt själavårdande att vara i stallet. I alla fall är det så för mig. Det spelar ingen roll hur stressad, orolig eller ledsen jag är när jag kommer dit, det är alltid ett inre lugn som infinner sig när jag har varit där en stund. Det är så otroligt skönt att känna den fridfulla känslan!

Det är då som dom kloka besluten kommer. När lugnet har infunnit sig och tankarna har slutat snurra i huvudet så går det att tänka logiskt igen och fatta bra beslut.

Jag är ganska dålig på att prata om allt som snurrar i huvudet på mig. Jag tänker och funderar en massa men vill inte belasta andra människor med mina funderingar. Jag har till och med svårt att fråga om vardagliga saker så när det kommer till djupare funderingar så vill jag inte ta den platsen. Så på grund av detta kan jag ibland fastna i tankar som bara snurrar runt, runt utan att jag vet vart jag ska börja för att komma vidare.

Det är konstigt hur man är egentligen. Jag är den som många av mina vänner vänder sig till när dom behöver prata om något, men jag själv kan inte vända mig till någon. Och detta beror INTE på mina vänner utan på mig själv.

Något att jobba på kanske? Svar: JA!

Så var ännu en tävlingshelg till ända. Det är alltid lite slitigare med hemmatävlingar men den här gången har jag haft en superbra banchefskollega att dela uppdraget med så jag har inte behövt bo på banan som jag brukar. Tack Julanda!!

Hästen har gått bra och jag är nöjd även om det känns nedrigt att ha fått fyra fel fem starter i rad... Det har i alla fall gått jättebra att lasta och köra emellan. Han har i stort sett klivit rakt på alla gånger.

Jag har fått filmen från lördagens 130-klass så den kommer nu

Nästa tävling blir på Strömsholm och det känns väldigt spännande att få åka dit! Vi ska träna på gräs till helgen, jag har aldrig tävlat på gräs tidigare så det blir intressant att se om det känns annorlunda.

Jobbigast just nu är att jag har blivit förkyld... Hostar, snorar, har ont i halsen och är hes... men jag kanske lyckas sova bort det -hoppas jag!

Igår åkte jag och hämtade mormor så åkte vi upp till morfar på strokecentrat. Jag var lite orolig över hur han skulle vara med tanke på hur dålig han varit men det gick över förväntan. När jag och mormor kom så slumrade han och mormor frågade om han sov på riktigt eller om han bara slumrade. Då öppnade han ögonen och tittade på mig och sa "Men lillgumman, kommer morfars hjärta och hälsar på!" och jag blev så glad! Han blandar helt korrekta meningar med halvkonstiga meningar med total jiderisch. Men det är så mycket bättre än när han kom till akuten och det är bra!

Mormor och morfar är mitt allt, jag bävar inför den dagen då de inte finns kvar hos mig.... <3

Tävling idag. Red 130cm med ett nedslag i första fasen. Kanan kändes fin men lite stark. Rivningen var en skitrivning och jag är ganska nöjd. FIlm kommer senare :)

Varför måste all skit alltid hända samtidigt????? Hur mycket ska man behöva orka med egentligen? Igår kväll ringde mamma och berättade att morfar ligger på lasarettet. Han har fått en propp i hjärnan.

Förlorade farfar förra veckan och nu håller jag på att förlora morfar med.... Han var stabil igår men hade problem med talet så nu får vi bara hoppas att han återhämtar sig. Och stackars mormor.... min älskade vackra mormor....

Just nu jobbar jag på för fullt för att hitta en lösning på mitt lilla jobbproblem. Förhoppningsvis har jag ett jobb på g och då kanske denna förbannade migrän ger mig sig... Fick värdens anfall igår och trots flitigt knaprande av migräntabletter var migränen kvar när jag vaknade imorse. Suck....

Idag ska jag äta lunch med Linda från Jobbsupport. Ser fram emot det väldigt mycket :)

Nu ska jag knapra lite mer tabletter och förhoppningsvis så släpper skruvstädet som jag har runt skallen taget snart.