Det snurrar massa tankar och känslor i mig hela tiden. Ovisshet är det värsta jag vet... Fan också att det skulle bli så här! Det här hade kunnat vara en tid när bitarna började falla på plats. Fast jobb = stabil ekonomi = förutsättningar att köpa hus. Men nu sitter jag här som hemmafru, igen. Jag vet att jag har gjort rätt, men jag kan inte komma ifrån att det känns lite orättvist. Jag känner mig lurad. Och jag är arg på mig själv för att jag lät mig bli lurad.

Just nu känner jag mig trasig, men jag jobbar på att bli hel igen.

I helgen är det tävlingar i Sundsvall. Det är gräsbana igen och det känns roligt men lite bökigt, särskillt när det inte ska vara så bra väder. Det ska bli väldigt skönt att få komma bort härifrån en stund och få fokusera på något annat. Har dessutom order från läkaren att vara mycket med hästen, vara ute mycket och göra sånt som gör mig glad så det här blir ju den pefekta medicinen!

Så nu ska jag laga mat till helgen och packa lite så jag är resklar. Sen ska hästens resväska också packas och han ska badas och göras klar.

Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas.
 
Att vara stark är att se livet som det är att acceptera dess kraft
och ta del av det att falla till botten, slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.

Träffade en av mina vackraste vänner idag. Hon är så vacker, rakt igenom. All inre skönhet lyser och ger henne en aura som gör henne ännu vackrare än vad hon redan är. Blir alltid glad av henne! Finns inget jag inte kan säga till henne.

Har varit till läkaren nu och det gick bra får jag väl ändå säga. Jag är sjukskriven en månad, vilket innebär att jag kommer att vara sjukskriven hela min uppsägningstid. Jag behöver aldrig gå tillbaka dit igen. Helt plötsligt blev det lättare att andas igen.

Nu är det bara kvar att göra upp vem som ska avbryta provanställningen och skicka in läkarintyg osv.

Nu vänder det uppåt igen!

Nu är jag en bit på väg. Har träffat chefen och det gick ganska bra. Hade hjärtklappning och skakade i hela kroppen, men jag grät inte ialla fall. Nu vet jag att jag kommer att få vända blad snart. Vi ska höras i morgon på förmiddagen och komma överens om hur vi gör men det lät inte omöjligt att hon kan avrbyta provanställningen så att jag slipper så lång karrens till a-kassan.

Om två timmar ska jag träffa läkaren. Det känns väldigt jobbigt. Jag måste ju verkligen blotta min själ för att hon ska förstå och jag är inte riktigt bekväm med att göra det inför vem som helst. Jag har inga problem med att berätta sakligt och ytligt om vad som har hänt, men när jag måste gå in på djupen blir det genast mycket jobbigare.

Men nu hoppas jag att jag snart kan få skriva soliga somriga och lyckliga inlägg i bloggen istället för dessa deppiga tankar.

Imorgon är det dags. Imorgon ska jag träffa chefen och sedan läkaren. Imorgon kommer att vara en lång dag. Men jag hoppas verkligen att imorgon är dagen som det vänder. Det känns som att jag ska gå sönder snart.

Har fått lite frågor om jobbet. Jag vill inte lämna ut vilken arbetsgivare det är här på bloggen då jag inte tycker att det är ok att göra så. Men det jag kan säga är att som företaget fungerar idag så bör man inte söka jobb där. Personen jag ersatte hann jobba fem månader innan hon blev sjukskriven vilket hon nu har varit i ca 4 månader. Det är väldigt hög omsättning av personal och arbetsbelastningen är stor. Det fungerar säkert att jobba där om du inte har något annat i dit liv som är viktigare än jobbet. Men värdesätter du att få ha din fritid som just fritid så är det här inte ett jobb för dig.

Det är inte dumma människor som jobbar där, men det är inte ett sunt arbetsklimat. Har även fått höra nu i efterhand att företaget inte har så gott ryckte i sin bransch och det ärj u inte ett gott tecken direkt.