På tisdag får jag förhoppningsvis mitt avslut. Chefen ringde i morse och ville träffa mig på morgonen kl. 9. Sen på eftermiddagen ska jag till läkaren. Jag längtar verkligen till när den dagen är slut. Började må illa när chefen ringde och det har inte släppt än.... Kul....

Jag funderade lite över varför det känns så här med jobbet redan nu. Jag har ju inte ens kommit upp i full fart än. Men jag kom fram till att det känns som att stå på spåret och se tåget komma mot en i full fart utan att kunna ta sig där ifrån. Undrar om den kostiga drömmen jag hade här om veckan är kopplad till den känslan? Drömde att jag var på centralstationen i Stockholm och att det var jättemycket folk och alla hade väldigt bråttom och det var väldigt trångt. Plötsligt vart en kille knuffad av misstag så att han föll ner på spåret precis när tåget kom. Det flög kroppsdelar och inälvor genom luften och alla skrek i paniken. Sedan var jag tvungen att försöka ta mig där ifrån utan att kliva på likdelarna som låg över allt.....

Som sagt, längtar tills det blir onsdag nästa vecka -då är detta förhoppningsvis över och jag kan lyfta blicken igen!

Solen skiner idag så alla glada studenter kan få möta början på deras nya liv under klarblå himmel, inte kan man få en så mycket bättre början än så?

Lillebror tar studenten idag! Fatta! Han är ju stor nu! :)

Är även ett helt gäng till som tar studenten så det blir mycket fika idag...:)

Nu vill jag bara bli klar med jobbet så att jag verkligen kan gå vidare. Jag vill kunna skaka av mig obehagskänslorna och kunna njuta av solen till fullo igen. Snart, snart, snart kan jag göra det hoppas jag.

Nu har jag bestämt mig. Jag är sjukskriven, tills vidare, och ska inte vara kvar på mitt jobb. Det går inte längre, det är bara att inse. Jag har pratat med chefen idag, har även varit på vårdcentralen och förhoppningsvis behöver jag inte komma tillbaka dit. Känns skönt att ha fattat ett beslut. Och jag är glad att jag drog i nödbromsen så pass tidigt, särskillt efter mitt samtal på vårdcentralen där jag fick bekräftat att jag tänkte rätt. Jag har även pratat med en kollega i Stockholm som berättade att jag kände precis som min nu sjukskrivna föregångare.

Nytt blad, ny början. Livet återvänder!

Ja, jag vet... jag har varit sämst på att uppdatera...

Det händer väldigt mycket i mitt liv just nu. Bra och dåligt. Har så mycket att sortera i mitt huvud att det inte har kunnat ta sig ut till bloggen än.

Uppdatering kommer, snart :)

Idag hade jag tänkt att vi skulle ha backträning. På åkern i början på backen stod en grävmaskin. Den äter hästar säger Kanan och travade fort upp för backen. Jag vände där uppe för att skritta ner igen. När jag nästan är längst ner tvärsnor han och täker skena upp för backen. Jag drar stopp på honom var på han piaffar och drar sidleds så sakterligen upp för backen. När jag försöker sno runt honom backar han ner i diket. Hmmm mycket gullig häst... När jag kommer upp till vägen vänder jag runt och börjar skritta ner igen. Jag kommer ungefär halvvägs när han vänder igen och vi går igenom samma procedur som innan. Jag nappar åt mig en trädgren och försöker använda den som spö men den var för mjuk... Jag kommer högst upp igen och vänder runt och ska ner för backen igen. Då börjar han backa... Jag ryggar honom för att det ska bli mindre roligt men det funkar inte och han fortsätter att rygga in på en gubbes gräsmatta... Jippi...! Till slut så lyckas jag tvinga honom ner för backen. Jag vänder några gånger fram och tillbaka för att vara säker på att jag har vunnit och skrittar sedan upp för backen igen. När jag kommer upp har gubben kommit ut... Jippi igen...! Jag säger hej och han säger "Du får inte rida på gräsmattan!". Jag ber om ursäkt och förklarar vad som hade hänt, då sa han att det inte var någon fara så det var ju bra i alla fall. Jag hittar en annan backe som jag galopperade upp för en gång. Sen skrittade jag tillbaka till stallet och galopperade lite på banan för att ta igenom honom ordentligt. Han var fin faktiskt.

Vår första riktiga konflikt sen jag flyttade ut till Degernäs och JAG VANN! Att han inte lär sig att jag aldrig ger mig :P Haha!

Igår var det farfars begravning. Det gick väldigt bra faktiskt. Solisten sjöng otroligt vackert och prästen var bra. Det var ganska skönt att få säga hej då till honom. Nu får han äntligen vara med farmor igen! Efter cermonin åkte vi upp på Evys och hade en minnesstund där. Vi fick goda mackor och tårta och kaffe och det var en riktigt trevlig stund. Känns skönt att få ett avslut.

Nu har alla osat till bröllopet och vi blir ett ganska stort gäng! Vi blir c:a 65 stycken totalt, några fler under vigseln. Vi har varit och spanat efter lite dekorationer osv. idag. Så det känns som att vi har läget under hyffsad kontroll iaf.

Igår jobbade vi ideellt på Nordic Rock och det var riktigt roligt! Det är lite såkul hur mycket respekt man kan få bara för att man har en neongul väst på sig :P Alla gjorde som vi sa hela tiden, inget bråk eller tjaffs. En riktigt rolig kväll helt enkelt!

Idag hade vi hoppträning med elitlaget hemma i Degernäs. Vi hoppade bana med långt vatten bla. Kanan var SUPERFIN! Hoppade riktigt bra och var lyhörd. Känns jättebra inför kommande vecka.

Prommis runt lilla rundan med Lina och Wilma, tog c:a 30 min.