När jag såg på Oprah idag slog det mig att vissa människor kan vara med om riktiga hemskheter och ändå har de lyckats vända sina liv och ser nu ljust på framtiden. Hur kommer det sig att människor har så olika sätt att se på saker och ting. Varför väljer vissa människor att vara offer medans andra håller huvudet högt och vägrar bli negativa? Jag menar inte att folk inte ska få bli ledsna och nedstämda, det blir alla inklusive jag själv, men jag tycker att det är synd när man väljer att hålla fast vid den negativa känslan.

Ibland är det svårt att vända uppåt igen när man har kraschlandat. Hur gör du för att komma på fötter igen efter att då har mått riktigt dåligt? Är det inte lite fascinerande att en människa som exempelvis har blivit misshandlade eller sexuellt utnyttjade av en förälder kan vara mer positiv till livet och se fler möjligheter än någon som knappt har behövt möta några egentliga motgångar? Eller är det kanske så att personer som har varit med om mycket lär sig att värdera det som är positivt i livet för att de vet hur illa det kan vara?

 

Lotta

11 augusti 2010 17:28

Hej snygging! Bra frågor det där. Jag har en mycket intressant bok som du skulle ha läst, handlar eg kanske inte om exakt dina frågor men den tar upp en jäkla massa intressant :)

http://lottaekman.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ny blogg finns nu på: http://rebeccaelisabethandersson.blogg.se Väljer att lämna bloggplatsen då appen för bloggning aldrig kommer. Hoppas du väljer att följa min nya blogg istället :)...

Jag har liksom halkat ifrån bloggandet för ett tag. Har inte haft någon motivation alls, å sen så händer det väl inte jäääättemycket varje dag nu heller..!   Nytt under solen: Kanan har varit på tävling i Sundsvall med Kerstin som ryttare och m...

Så var tävlingsledardebuten avklarad :) Gick bra för mig och S så nu tar vi  nya tag för nästa höst och vi har storartade planer att göra nåt riktigt bra till den tävlingen :)   Kanan har tävlat med Kerstin och dom har skött sig lysande! På freda...

Som Jenny påpekade i sin kommentar till förra inlägget är det mindre än 100 dagar kvar nu till beräknad födelse av lillan. Känns både som lång och kort tid samtidigt :)   Det största just nu är att min mage har en identitetskris * 2. Dels har jag...

Det värsta med den här filmen är att det finns föräldrar som är så här på riktigt... :P   ...