Igår när jag klev ut genom ytterdörren och visslade på Ture ser jag nåt i ögonvrån. Jag vänder på huvudet och höll typ på att svimma när jag ser lilla Vilda sitta utanför grannhusets soprum. Efter två månader utan ett spår så har hon helt plötsligt dykt upp igen! Jag ropar på henne, men hon har hunnit bli förvildad och blir rädd och springer in i skogen. Jag går upp och hämtar matskålen och går ut igen. Fick träna tålamodet i ca 45 min innan jag fick syn på henne igen. Nu har hon känt igen mig och pratar jättemycket med mig men hon är fortrfarande skygg. När jag kommer nära så springer hon längre in i skogen. Men efter lite lockande så blev matskålen för inbjudande och jag fick tag på henne.

Hon har lyckats få ena frambenet genom halsbandet och har gnuggat upp ett otäckt står i ena armhålan. Hon luktar apa. Hon är mager som få. Hon är finast och hon är hemma! Nu är hon hos doktorn för sårskrubbning, stackars liten! Men veterinären sa att det såg värre ut än vad det var och aatt hon skulle bli helt bra igen :) Lillis <3