I fredags förlorade jag en person som stog mig mycket nära. Hon var min "jobbmamma" som har tagit hand om mig ända sen min praktik. Jag älskade henne för hennes spontanitet och galenhet. Hon hade alltid nära till skratt och var en riktig frisk fläkt.

Jag kan inte riktigt förstå att hon inte finns mer.... det känns så overkligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ny blogg finns nu på: http://rebeccaelisabethandersson.blogg.se Väljer att lämna bloggplatsen då appen för bloggning aldrig kommer. Hoppas du väljer att följa min nya blogg istället :)...

Jag har liksom halkat ifrån bloggandet för ett tag. Har inte haft någon motivation alls, å sen så händer det väl inte jäääättemycket varje dag nu heller..!   Nytt under solen: Kanan har varit på tävling i Sundsvall med Kerstin som ryttare och m...

Så var tävlingsledardebuten avklarad :) Gick bra för mig och S så nu tar vi  nya tag för nästa höst och vi har storartade planer att göra nåt riktigt bra till den tävlingen :)   Kanan har tävlat med Kerstin och dom har skött sig lysande! På freda...

Som Jenny påpekade i sin kommentar till förra inlägget är det mindre än 100 dagar kvar nu till beräknad födelse av lillan. Känns både som lång och kort tid samtidigt :)   Det största just nu är att min mage har en identitetskris * 2. Dels har jag...

Det värsta med den här filmen är att det finns föräldrar som är så här på riktigt... :P   ...