Alla faller vi ibland. Det gör ont och det är jobbigt men vi ställer oss upp, bortstar av oss den värsta smutsen och börjar klättra upp igen. När jag har fallit och har börjat klättra upp igen brukar jag kunna titta tillbaka på mig själv när jag låg där nere och var smutsig och trasig. Jag brukar kunna titta på mig själv med en klarsynthet som inte fanns tidigare när jag var upptagen med att slicka mina sår. Det är då jag lär mig saker om mig själv. Det är då jag utveckas och växer som människa.

Jag tror att det är jätteviktigt att man fortsätter att klättra även om det känns som att man faller gång på gång på gång. Det gör ont att falla men utan motgångar kan vi inte uppskatta medgång heller. Den bild jag få i huvudet är en gammal brunn och att efter att man har ramlat ner och slagit i botten så börjar man borsta av sig och titta upp mot ljuset igen. Sen försöker man klättra upp sakta, en bit i taget. Ibland tappar man greppet och halkar ner en bit. Ibland hittar man en kant som är ganska trivsam att vila på innan man fortsätter uppåt.

Jag hoppas att jag aldrig kommer att sluta försöka klättra upp igen, oavsett hur många gånger jag tappar fästet och halkar ner. Oavsett hur många gånger jag faller handlöst. För så länge jag kan fortsätta sträva uppåt så utvecklas jag. Jag tror att de som har slutat försöka klättra uppåt är olyckliga och missnöjda. De känner sig fångade men kan inte se sin egen delaktighet i det hela . De kan inte förstå att de bara måste börja klättra igen för att bryta mönstret. Så länge man fortsätter sträva uppåt så finns det hopp.

Telefonen ringde och det var angående ett av jobben jag har sökt. Det visade sig att jag känner hon som ringde och vi ska träffas imorgon för en liten uppdatering. Sen är det upp till hennes chef om jag får komma på intervju med honom också med det låter ju positivt iallafall!

Frukost: Kaffe och macka
Humör: Helt ok
Mående: Bara fint!
Borde: Städa
Frisyr: Ofixat
Smink:  Är osminkad än så länge
Klädsel: Morgonmysigt
Planer: Städa och fixa lite, söka jobb och ikväll är det träning!
Dröm: Har drömt massa konstiga saker i natt. Bland annat har jag varit på anställningsintervju och massa människor som jag har träffat genom olika jobb genom åren var inblandade.
Senaste personen du pratade i telefon med: Mormor :)
Senaste personen du fick sms av: Phia
Materiella vill ha: Vill ha hur mycket som helst just nu, framför allt för att jag inte har råd att köpa nåt alls typ.
Fundering: När kommer jag att få ett jobb?
Beroende: Är ganska oberoende faktiskt!
Tråkigaste: Pengalösheten
Senaste gången hela din familj åt middag tillsammans: Bröllopsdagen :)
Längtan: Ett jobb som jag trivs med
Superlängtan: Se ovan...
Tidning: Bil och bostad
Låt: We no speak americano, för den blir man glad av!

Jag tycker egentligen inte om gnäll för det är inte konstruktivt och man kommer inte vidare med gnäll. Men jag tänkte att om jag får gnälla av mig lite grann nu så kan jag släppa det här sen :)

Att vara arbetslös är värdelöst och jag känner mig värdelös just nu. Jag har inga pengar och kan inte göra nåt och kan inte köpa nåt utan att få dåligt samvete. För att spä på min känsla av värdelöshet fick jag en fråga från arbetsförmedlingen igår om jag var intresserad av en praktikplat. Självklart var platsen på mitt gamla jobb på kommunen med nästa exakt samma arbetsuppgifter som jag hade innan.... Jag svarade att det skulle kännas jättekonstigt att gå tillbaka dit med praktikanställning och hon på AF förstod mig. Men det kändes förjävligt! Jag saknar den arbetsplatsen så fantastiskt mycket och att få slängt i ansiktet att dom har behov av uppbackning men inte tänker anställa någon... Jag har ju företrädesrätt till återanställning dessutom.... Förmodligen så hade väl inte min gamla chef tyckt att det hade känts ok att ta in mig som praktikant heller men, men....

Jag vill så himla gärna ha ett jobb! Jag har skickat iväg en himla massa ansökningar men än så länge händer det inget. I och för sig så har ansökningstiden inte gått ut på de flesta av dom men jag skulle verkligen behöva bli kallad på en intervju igen för att känna att jag är på banan.

Jag är fattig och arbetslös och just nu värdelös... Gnäll, gnäll, gnäll! Så, nu har jag klagat färdigt och ska bli handlingskraftig igen!

Helgen som var bjöd på tävling i Gävle. Dom höll till på travet och hade gjort en stor gräsbana där. Jag åkte med Kerstin och vi hade förmånen att ha med oss bästa Matilda som hästskötare. Har nog aldrig blivit så bortskämd på en tävling någonsin!! Helt fantastiskt skönt var det.

På fredagen red jag 135cm med bedömningen 2 faser A:0/A:0. Kanan var lite spänd men vi hade en bra runda. På hinder nr 6 var ha lite väl på och jag var för sen i att ta tillbaka honom. När jag började förhålla blev han lite studsig och vi kom för nära oxern och rev.

På lördagen red jag 130cm med bedömningen 2 faser A:0/A:0. Vi fick ett fantastiskt flyt och Kanan hoppade riktigt bra! Jag skulle bra ha hållit i honom lite mer till sista hindret i omhoppningen då han inte hann upp riktigt där. Resultatet räckte dock till en 11 plats av totalt 18 placerade och 71 startande.

På söndagen var det dags för 140cm med bedömningen A:0. Vi hade en jämn och bra runda men Kanan var trött och den sista centimetern fattades. Vi rev fyra hinder men det var små rivningar. Nu har jag köpt lite ny mat till Kanis så får vi se om det hjälper honom med orken :)

Igår när jag klev ut genom ytterdörren och visslade på Ture ser jag nåt i ögonvrån. Jag vänder på huvudet och höll typ på att svimma när jag ser lilla Vilda sitta utanför grannhusets soprum. Efter två månader utan ett spår så har hon helt plötsligt dykt upp igen! Jag ropar på henne, men hon har hunnit bli förvildad och blir rädd och springer in i skogen. Jag går upp och hämtar matskålen och går ut igen. Fick träna tålamodet i ca 45 min innan jag fick syn på henne igen. Nu har hon känt igen mig och pratar jättemycket med mig men hon är fortrfarande skygg. När jag kommer nära så springer hon längre in i skogen. Men efter lite lockande så blev matskålen för inbjudande och jag fick tag på henne.

Hon har lyckats få ena frambenet genom halsbandet och har gnuggat upp ett otäckt står i ena armhålan. Hon luktar apa. Hon är mager som få. Hon är finast och hon är hemma! Nu är hon hos doktorn för sårskrubbning, stackars liten! Men veterinären sa att det såg värre ut än vad det var och aatt hon skulle bli helt bra igen :) Lillis <3

Jag blir så less... hur svårt ska det vara att få till ett arbetsgivarintyg? Jag behöver min a-kassa... Nu har jag väntat i över en månad och när det äntligen kommer så står det fel. Det står att det är jag som har avbrutit anställningen vilket skulle ge mig 45 dagars karens hos a-kassan. Nu var det ju så att jag fick dom att avbryta min provanställning just för att jag skulle slippa tjaffs med a-kassan. Så nu får jag väl vänta nån vecka till innan jag får ett nytt intyg och sen nån vecka till innan a-kassan har gått igenom mina handlingar. Så lagom till jul får jag pengar igen eller nåt sånt....

Det är oerhört tröttsamt att hålla på och tjaffsa och jag vill ju inte ha kontakt med dom någonsin igen. Varför ska det måsta vara så här? Jag orkar inte.... Jag vill inte...

Jag vill ha ett jobb. Nu.