Alla faller vi ibland. Det gör ont och det är jobbigt men vi ställer oss upp, bortstar av oss den värsta smutsen och börjar klättra upp igen. När jag har fallit och har börjat klättra upp igen brukar jag kunna titta tillbaka på mig själv när jag låg där nere och var smutsig och trasig. Jag brukar kunna titta på mig själv med en klarsynthet som inte fanns tidigare när jag var upptagen med att slicka mina sår. Det är då jag lär mig saker om mig själv. Det är då jag utveckas och växer som människa.

Jag tror att det är jätteviktigt att man fortsätter att klättra även om det känns som att man faller gång på gång på gång. Det gör ont att falla men utan motgångar kan vi inte uppskatta medgång heller. Den bild jag få i huvudet är en gammal brunn och att efter att man har ramlat ner och slagit i botten så börjar man borsta av sig och titta upp mot ljuset igen. Sen försöker man klättra upp sakta, en bit i taget. Ibland tappar man greppet och halkar ner en bit. Ibland hittar man en kant som är ganska trivsam att vila på innan man fortsätter uppåt.

Jag hoppas att jag aldrig kommer att sluta försöka klättra upp igen, oavsett hur många gånger jag tappar fästet och halkar ner. Oavsett hur många gånger jag faller handlöst. För så länge jag kan fortsätta sträva uppåt så utvecklas jag. Jag tror att de som har slutat försöka klättra uppåt är olyckliga och missnöjda. De känner sig fångade men kan inte se sin egen delaktighet i det hela . De kan inte förstå att de bara måste börja klättra igen för att bryta mönstret. Så länge man fortsätter sträva uppåt så finns det hopp.

 

Jacqueline Dinewald

9 september 2010 21:31

du är bäst!

http://jdinewald.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ny blogg finns nu på: http://rebeccaelisabethandersson.blogg.se Väljer att lämna bloggplatsen då appen för bloggning aldrig kommer. Hoppas du väljer att följa min nya blogg istället :)...

Jag har liksom halkat ifrån bloggandet för ett tag. Har inte haft någon motivation alls, å sen så händer det väl inte jäääättemycket varje dag nu heller..!   Nytt under solen: Kanan har varit på tävling i Sundsvall med Kerstin som ryttare och m...

Så var tävlingsledardebuten avklarad :) Gick bra för mig och S så nu tar vi  nya tag för nästa höst och vi har storartade planer att göra nåt riktigt bra till den tävlingen :)   Kanan har tävlat med Kerstin och dom har skött sig lysande! På freda...

Som Jenny påpekade i sin kommentar till förra inlägget är det mindre än 100 dagar kvar nu till beräknad födelse av lillan. Känns både som lång och kort tid samtidigt :)   Det största just nu är att min mage har en identitetskris * 2. Dels har jag...

Det värsta med den här filmen är att det finns föräldrar som är så här på riktigt... :P   ...