Idag har jag sagt hej då till min fina vän. Minnensstunden blev väldigt fin och det känns bra att jag var där. Jag har gråtit floder och det känns som att jag har bomull i huvudet. Jag saknar henne, hon fattas mig....

Idag kom dom äntligen, våra nya ställbara sängar! Helt ljuvligt! Vill typ gå och lägga mig nu bara för att det ska bli så skönt att sova i en bra säng igen. Våra gamla har som gett upp lite och det kändes som att ligga i en hängmatta typ. TACK bästa mormor och morfar för den perfekt bröllopspresenten!

Igår hade vi hoppträning i Degernäs. Det gick väl så där. Rytmen var riktigt bra och jag red ganska jämt men han kändes lite loj (vilket inte brukar vara ett problem för oss) så jag hamna i att jag höll lite för mycket utifrån dagsformen och därmed blev han lite för försiktig i sin bjudning också. Fick en hyffsad runda på banan när den låg på 130-140cm efter att jag släppte ut honom lite mer och lät honom bli lite längre. Då tog han tag själv och vi kunde hitta bättre distanser fram till hindren. Lilla hjärtat fick vila idag och imorgon ska vi ta en lugn runda runt byn. På fredag ska jag trimma lite och i helgen är det tävlingsdax i Vännäs.

Hoppas på lite mer tryck i pållen efter återhämtningen.

I fredags förlorade jag en person som stog mig mycket nära. Hon var min "jobbmamma" som har tagit hand om mig ända sen min praktik. Jag älskade henne för hennes spontanitet och galenhet. Hon hade alltid nära till skratt och var en riktig frisk fläkt.

Jag kan inte riktigt förstå att hon inte finns mer.... det känns så overkligt.

Jenny fångade oss på bild när jag red idag :)

Kanan fick ett litet dampanfall och studsade lite :P

Men han var fin att rida i övrigt. Både i galopp....

...och i trav :)

När jag såg på Oprah idag slog det mig att vissa människor kan vara med om riktiga hemskheter och ändå har de lyckats vända sina liv och ser nu ljust på framtiden. Hur kommer det sig att människor har så olika sätt att se på saker och ting. Varför väljer vissa människor att vara offer medans andra håller huvudet högt och vägrar bli negativa? Jag menar inte att folk inte ska få bli ledsna och nedstämda, det blir alla inklusive jag själv, men jag tycker att det är synd när man väljer att hålla fast vid den negativa känslan.

Ibland är det svårt att vända uppåt igen när man har kraschlandat. Hur gör du för att komma på fötter igen efter att då har mått riktigt dåligt? Är det inte lite fascinerande att en människa som exempelvis har blivit misshandlade eller sexuellt utnyttjade av en förälder kan vara mer positiv till livet och se fler möjligheter än någon som knappt har behövt möta några egentliga motgångar? Eller är det kanske så att personer som har varit med om mycket lär sig att värdera det som är positivt i livet för att de vet hur illa det kan vara?

I helgen var det tävling på hemmaplan. Jag hade fullt upp som banbyggare, banchef och tävlande... Svårt att vara överallt samtidigt.... Det funkar inte riktigt att ladda om och fokusera på tävlingsbiten en sån här helg. På lördagen red jag 130cm med två nedslag. En jämn runda men vi var inte riktigt i gång då det blev tight om tid.

Igår red jag två klasser. Först 130cm med ett nedslag vilket räckte till en tredjeplats! Han kändes så mycket bättre och hoppade SUPER! Nedslaget var mitt eget fel också. Sen var det dags för 140cm (som jag inte byggde) och trots ett stopp och två nedslag så kändes hästen super! Så jag känner mig ganska så nöjd med söndagen i alla fall.

Nästa tävling blir i Vännäs om två veckor. Det ska bli kul!

Ja nu är det gjort! Bröllopet gick av stapeln i fredags och allt gick helt enligt planerna och dagen/kvällen blev helt perfekt!! Vigseln var fantastisk med duktiga Sanna och Fredrik som sjöng och spelade gitarr, Björn som läste en text och Lollo som vigselförrättare. Dessutom var vädergudarna med oss och det regnade inte på oss.

Kvällen blev super med många fina tal, bland annat min mormor höll ett helt fantastiskt tal! Maten var supergod och tårtan också. Sen blev det brudvals och vi lyckades riktigt bra! :) Och efter den valsen lämnade jag inte dansgolvet särskillt många gånger under kvällen. Zakariya var min ständiga följeslagare och han ägde dansgolvet!

TACK ALLA VÄNNER FÖR EN SUPERDAG!!!

Ps. Jenny, jag snor dina bilder ;)

Igår var det dax för min möhippa. När klockan blev 10:30 sa Jörgen att jag skulle sitta i soffan och dricka en cider och jag fick inte röra mig. Cider smakar si sådär när man ganska nyss har borstat tänderna. Jörgen gick ut och kom in efter c:a 20 min. och sa åt mig att byta till ridkläder. Hmmm...? När jag är ombytt och klar tar han fram en rosa cowboyhatt med rosa fluff på. På hänger ett stort hjärta där det står "Jörgen 4-ever". Jag skickas ut till en cykel med cykelvagn ute på gården. Utanför står även dagens paparazzifotografer. Det ligger en ledtråd i cykelkorgen och jag listar ut att jag ska ner på stan och in på Stadium. Där ska jag gnägga i kassan för att få nästa ledtråd. Gnäggningarna fortsatte på Lagerhous, Åhlens sminkavdelning, Gina Tricot, Dixi och Djurmagasinet. Efter Djurmagasinet skulle jag till hunddagis och efter hunddagis bar det av mot skateparken. Phu! Tur jag har hyffsad kondis!

Väl framme vid skateparken fick jag ett par inlines ca 4nr förstora och åkte nån varv med alla tonårspojkar. Oturligt nog för åskådarna så är jag hyffsad på att åka. Sen skulle jag cykla hem till Lina där jag fick vänta på de andra. Där ifrån blev det bilfärd till okänd ort. Fick paddla kanot i Stöcksjön ut till en boj där jag skulle fiska upp en flaska skumpa. Otuligt nog för åskådarna så är jag även hyffsad på att paddla kanot ;). Efter det åkte vi hem till Karin och åt golunch.

Sen blev det att sätta sig i bilen igen. Åkte in till stan och fick helkroppsmassage -nice! Sen åkte vi tillbaka till Degernäs och åt gomiddag, spelade spel, drack gott och hade trevligt.

En riktig superdag blev det! Tack alla!