På tisdag får jag förhoppningsvis mitt avslut. Chefen ringde i morse och ville träffa mig på morgonen kl. 9. Sen på eftermiddagen ska jag till läkaren. Jag längtar verkligen till när den dagen är slut. Började må illa när chefen ringde och det har inte släppt än.... Kul....

Jag funderade lite över varför det känns så här med jobbet redan nu. Jag har ju inte ens kommit upp i full fart än. Men jag kom fram till att det känns som att stå på spåret och se tåget komma mot en i full fart utan att kunna ta sig där ifrån. Undrar om den kostiga drömmen jag hade här om veckan är kopplad till den känslan? Drömde att jag var på centralstationen i Stockholm och att det var jättemycket folk och alla hade väldigt bråttom och det var väldigt trångt. Plötsligt vart en kille knuffad av misstag så att han föll ner på spåret precis när tåget kom. Det flög kroppsdelar och inälvor genom luften och alla skrek i paniken. Sedan var jag tvungen att försöka ta mig där ifrån utan att kliva på likdelarna som låg över allt.....

Som sagt, längtar tills det blir onsdag nästa vecka -då är detta förhoppningsvis över och jag kan lyfta blicken igen!