Det snurrar massa tankar och känslor i mig hela tiden. Ovisshet är det värsta jag vet... Fan också att det skulle bli så här! Det här hade kunnat vara en tid när bitarna började falla på plats. Fast jobb = stabil ekonomi = förutsättningar att köpa hus. Men nu sitter jag här som hemmafru, igen. Jag vet att jag har gjort rätt, men jag kan inte komma ifrån att det känns lite orättvist. Jag känner mig lurad. Och jag är arg på mig själv för att jag lät mig bli lurad.

Just nu känner jag mig trasig, men jag jobbar på att bli hel igen.

I helgen är det tävlingar i Sundsvall. Det är gräsbana igen och det känns roligt men lite bökigt, särskillt när det inte ska vara så bra väder. Det ska bli väldigt skönt att få komma bort härifrån en stund och få fokusera på något annat. Har dessutom order från läkaren att vara mycket med hästen, vara ute mycket och göra sånt som gör mig glad så det här blir ju den pefekta medicinen!

Så nu ska jag laga mat till helgen och packa lite så jag är resklar. Sen ska hästens resväska också packas och han ska badas och göras klar.