Nu har ett år gått sen du lämnade oss. Kampen mot cancern tog slut och du fick komma till ro. Jag önskar av hela mitt hjärta att du hade vunnit men jag förstår att du inte orkade mer.

Du var en av de starkaste och mest levnadsglada människor jag någonsin har träffat. Jag är så otroligt glad att jag har fått lära känna dig och ha dig i mitt liv. Jag är så glad över allt du har lärt mig och all styrka du gav, även när du själv mådde som värst.

Du hade alltid glimten i ögat och livsgnistan försvann aldrig. Du kämpade tappert in i det sista.

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket och jag tycker fortfarande att jag ser dig överallt. Jag kan fortfarande höra din röst och jag mins de sista orden jag hörde dig säga. Ditt telefonnummer finns kvar i min telefonbok och jag klarar inte av att ta bort det. Jag kan inte radera dig. Du finns kvar hos mig för alltid.

Alltid när det händer något viktigt i mitt liv så vill jag ringa till dig och berätta. Jag vill lätta mitt hjärta när jag mår dåligt och jag vill dela glädjande nyheter med dig. Det gör lika ont varje gång jag kommer på att jag inte kan det längre.

Du lämnade oss för tidigt, du hade så mycket kvar att ge och vi är så många som saknar dig. Du finns i mitt hjärta för alltid och jag ska fortsätta att berätta allt viktigt som händer i mitt liv för dig. Jag vill skrika KOM TILLBAKA!!! Men det spelar ingen roll hur högt jag skriker, hur mycket jag önskar eller hur många tårar jag än fäller. Du är borta och du fattas mig.