Nu verkar det som att hösten är här. Inte för att det gör så mycket faktiskt, bara det inte ska regna hela tiden. En solig höstdag med alla färger och frisk luft är inte att förakta!

Känner mig något sliten idag efter att ha vaknat fyra utan att kunna somna om ordentligt. Låg och strukturerade upp mitt jobb vilket inte är särskillt smart att göra den tiden på dygnet.

Tiden bara rusar iväg och nu är det inte alls många arbetsdagar kvar för mig. Två helger har jag kvar innan det bara blir "ledigt". Hoppas ju dock på att jag kommer att kunna sysselsätta mig med något som dessutom ger lite inkomst i höst. Har ett spännande möte i mitten på september som jag ser fram emot!

Igår var sista ansökningsdag på ett jobb jag blivit ombedd att söka. Så där hoppas jag att jag har en intervju att gå på snart också.

Försöker leva i nuet med hopp om en ljus framtid!

Sitter själv på kontoret, igen. Dom andra är på kick off i Göteborg, eller rättare sagt så är dom på väg dit. Jag får inte följa med eftersom att jag ska sluta om 2,5 veckor. Men jag är inte bitter, nej, nej. Det är så kul att sitta här i ett grått Umeå och slita sitt hår över alla uppdrag som ska lösas. Krav och verklighet ställs mot varandra och de är inte allt lätt att få det att gå ihop.

Magen växer och frodas och bebis är fortfarande väldigt aktiv och far om kring hela tiden. :) Veckorna tickar på och helt plötsligt så är det inte så lång tid kvar tills hon är här hos oss. Lite skrämmande men o så spännande :)

Nu har ett år gått sen du lämnade oss. Kampen mot cancern tog slut och du fick komma till ro. Jag önskar av hela mitt hjärta att du hade vunnit men jag förstår att du inte orkade mer.

Du var en av de starkaste och mest levnadsglada människor jag någonsin har träffat. Jag är så otroligt glad att jag har fått lära känna dig och ha dig i mitt liv. Jag är så glad över allt du har lärt mig och all styrka du gav, även när du själv mådde som värst.

Du hade alltid glimten i ögat och livsgnistan försvann aldrig. Du kämpade tappert in i det sista.

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket och jag tycker fortfarande att jag ser dig överallt. Jag kan fortfarande höra din röst och jag mins de sista orden jag hörde dig säga. Ditt telefonnummer finns kvar i min telefonbok och jag klarar inte av att ta bort det. Jag kan inte radera dig. Du finns kvar hos mig för alltid.

Alltid när det händer något viktigt i mitt liv så vill jag ringa till dig och berätta. Jag vill lätta mitt hjärta när jag mår dåligt och jag vill dela glädjande nyheter med dig. Det gör lika ont varje gång jag kommer på att jag inte kan det längre.

Du lämnade oss för tidigt, du hade så mycket kvar att ge och vi är så många som saknar dig. Du finns i mitt hjärta för alltid och jag ska fortsätta att berätta allt viktigt som händer i mitt liv för dig. Jag vill skrika KOM TILLBAKA!!! Men det spelar ingen roll hur högt jag skriker, hur mycket jag önskar eller hur många tårar jag än fäller. Du är borta och du fattas mig.

Har varit på jobbet sen sju i morse, kom tidigt igår också och jag är inte nån morgonmännsika vill jag lova. Shit va trött jag är! Men vad gör man inte för att få ihop vardagen?

I helgen ska jag bygga på surfs ponnytävlingar som kör igång i eftermiddag kl. 16. Ska bli både kul och jobbigt. Jobbigt eftersom att min kropp tar så mycket stryk av att gå och stå och släpa saker. Är helt körd i kroppen idag efter att ha byggt fram igår så det lär ju inte blir bättre till på söndag :P Men jag försöker ta det så lugnt som möjligt :)

Bästaste Jenny har hand om Kanan i helgen och det känns så bra :) Extra bra blir det ju också när fröken Nyström tycker att det är så roligt att hon håller på att längta ihjäl sig :)  

Igår eftermiddag sms:ade Jenny och frågade om jag hade ridit. Det hade jag ju inte då jag fortfarande var på jobbet och då J var ridsugen så fick hon låna Kanis. Skönt för mig att få åka direkt hem nån dag också :)

Extra kul att låna ut hästen till någon som ringer och är bubblande lycklig över att ha galopperat över lite bommar och hoppat nåt litet hinder :) Sötnöten :)

Så igår hann jag göra lite banskisser till helgens ponnytävlingar på surf. Höll mig även vaken ovanligt länge och såg på film på 6:an. Tyvärr orkade jag inte se färdigt hela...

Nu är jag ensam hemma resten av veckan som det ser ut. Inte ens katten har jag som sällskap :( Jörgen ska vara i Rundvik och fixa med min bil och med huset. Båda sakerna är ju bra att han gör men jag sover aldrig lika bra när han är borta....

Sitter nu och försöker peppa igång mig själv för att ta mig igenom den här dagen utan att somna där jag sitter och därmed passera halvtid på arbetsveckan.

Puss å hej!

Idag är det trögt i hjärnan. Shit så trött jag är alltså! Blir inte bättre av att kalendern är fullbokad och att jag har typ två interjuver i timmen stundtals under dagarna i veckan.

Jag behöver semester igen. Nedräkningen har dock börjat innan jag slutar här och då blir det nog ett glapp innan det blir något nytt. Mest troligt kommer jag inte att vara hemma ända fram tills det är dags att bli mamma utan jag har lite planer innan dess som kommer ge lite bra erfarenheter. Har jag riktigt tur kanske jag kan få mig en fast anställning till och med redan i höst. Men vi får se vart det slutar : )

Nu är det fokus sista dryga timmen på jobbet och sen blir det att åka till stallet och rasta pållen lite. Tror jag ska gymnastikhoppa lite idag, det brukar uppskattas av oss båda när hinder är iblandade : )

Känns lite tråkigt att det är grått och regnit när det ska bli helg och ledigt. Men, vi behöver ju vattna jorden lite också så det får väl vara så.

Igår hade jag en mycket lycklig häst i alla fall. Han fick hoppa lite och jag med för den delen. Jag hoppade banan som stod uppstäld och det var inte särskillt högt, kanske c:a 0,8-1m och han hade såååå kul. Avslutade med lite omhoppning och på den höjden kan man verkligen rida typ hur som helst med Kanan. Han var superlycklig efter några omhoppningssvängar och när man känner att hästen blir så glad så blir man ju minst lika glad själv : )

Idag blir det nog ett lugnt pass runt byn eller nåt sånt. Hoppas på att det har slutat regna tills dess bara....

Ja visst blev det en liten kusin till magen igår :) En liten Armas blev det (pojke). Armas betyder älsklig och trofast och är ett finskt namn.

Som faster är man nog lite partisk men han är fantastiskt fin! Längtar tills dom kommer hem så att vi får träffa hela lilla familjen.

Åt lunch med mamma och lillebror på stan. Det lyser verkligen ur ögonen på R när han pratar om sin son.

Det är kärlek!