Jag har en bekant eller vad jag ska kalla henne som är narcissist. Nu för tiden så träffar jag inte henne i stort sett alls, men under en period i mitt liv träffade jag henne så gott som dagligen. Så fort jag ser den här personen skriva ett inlägg på FB eller när jag läser hennes blogg så fylls jag av blandade känslor. Dels så tycker jag synd om henne för att hon har så dålig självinsikt att hon aldrig kommer att kunna ha ett varaktigt förhållande och dels så blir jag arg på henne för att hon har så dålig självinsikt och att hon därmed lägger skulden på allt som går fel på någon annan.

Enligt Wikipedia kan man diagnostiera narcissism så här:

Individen uppvisar ett ihärdigt mönster av grandiositet (i fantasi eller beteende), behov av beundran, brist på empati, börjar i det unga vuxenlivet och finns i varierande samband indikerat av fem (eller fler) av följande:

Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga meriter).

• Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
• Tror att han eller hon är "speciell" och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).
• Kräver stor beundran.
• Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar.
• Är interpersonellt exploativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.
• Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.
• Är ofta avundsjuk på andra eller tror att andra är avundsjuka på honom eller henne.
• Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder

Den här personen uppfyller nog allar nio punkter.

• Hon tycker att hon är fantastisk gällande det mesta
• Hon är fixerad vid skönhet, perfekt kärlek och framgång
• Hon är så vansinnigt speciell att det nästan inte finns någon annan som kan matcha henne. Så fort någon ifrågasätter hennes unikhet stängs den personen ute från hennes liv. Hon omringar sig med ja-sägare
• Hon förväntar sig att bli dyrkad, och då framförallt av män.
• Om hon inte blir dyrkad stängs personen ute.
• Hon utnyttjar andra för att föda sitt eget ego. Allt handlar om hur bra hon ska/kan må
• Det finns bara en persons känslor som är viktiga, hennes...
• Så fort någon kritiserar så är det pga att de är avundsjuka på henne
• När personer tar avstånd från henne  blir hon arrogant och pushig. Hon snackar skit och gör allt för att göra bort personen som har lämnat henne.

Att ha en sån här person i sitt liv kan ta otroligt mycket energi och jag är glad att hon inte finns nära mig längre. Men det kommer nog alltid att finnas energitjuvar i viss mån.

Vad säger ni? Har ni stött på någon narcissist någon gång? Kommentera och berätta!

Jobbet som jag hade så höga förväntningar på visade sig vara en riktig flopp... Jag skulle i stort sett bara jobba med de arbetsuppgifter som jag tyckte absolut minst om med mitt förra jobb. Tänk att nästan bara jobba med det som får dig att inte vilja gå till jobbet på morgonen.

Vilken besvikelse... Så var jag tillbaka på ruta 1 igen. Bara att fortsätta söka och hoppas på det bästa!

Gick en prommis med Kanan runt byn och rensade huvudet efter träffen på företaget. Han skötte sig exemplariskt och tyckte att det var väldigt mysigt. Det var väldigt skönt för oss båda med en rask promenad.

Nu ska jag sitta i soffan och tjura och tycka lite stynd om mig själv en stund. Men imorgon är det nya tag igen!

Igår lastade jag Kanan själv för första gången! Det var träning på Hippo och jag lastade både in och ut själv både i Degernäs och på Hippo. Kanan var så duktig så! Tog typ två minuter att få in honom första gången och när vi skulle hem från Hippo så gick han bara på sidan en gång. När han skulle ut så var han också duktig, väntade tills jag drog honom i svansen ínnan han backade ut. Känns otroligt skönt att det gick så himla bra redan första gången!

Träningen gick också förvånansvärt bra med tanke på att vi bara hade skrittat i två dagar innan, det brukar ju vara fullt ös då... Men han är ju ute mer och vi har skrittat långa rundor så han var nog lite rastad i alla fall.

Idag är det intervjudax igen. Eller, egentligen så vet jag inte riktigt vad jag ska vänta mig. Jag har ju redan varit på intervju på Proffice och nu ska jag träffa företaget. Men jag antar att det blir någon slags intervju. Nu är bara frågan -vad händer sen? Spännande! Så kära vänner, håll tummar och tår för mig idag!