Jag kan inte låta bli att fascineras av hur olika människor tänker och fungerar. Två personer som är med om samma sak kan uppfatta det helt olika och därmed hanteras det olika också. En tydlig skillnad mellan människor är huruvida man är optimist eller pessimist. Man skulle klyschigt kunna säga att vissa har en tendens att säga att glaset är halvtomt medan andra säger att det är halvfullt. Detta kan förändras beroende på livssituationen i stort eller beroende på dagsform men alla har vi väl människor omrking oss som är generellt sett pessimister och optimister. 

Jag tycker nog att det är lika spännande med folk som generellt är optimister som de som är pessimister. Det kan nästan vara lite störande med folk som alltid ser saker och ting från den ljusa sidan. I vissa situationer så känns det onaturligt eller oäkta att vara positiv. Pessimister har dock en förmåga av att vara energitjuvar vilket kan vara väldigt krävande.

Dom flesta pendlar mellan att se saker och ting från den goda sidan och vara negativa men dom som alltid är lite bittra tycker jag är lite själadödande. Jag kan bli jättebesviken på de i min umgängeskrets som alltid måste understryka det negativa i saker och ting. Jag vill själv kunna fokusera på det som är positivt för att jag tror att det är mer hälsosamt i längden. Men det kan vara svårt att göra det när folk i ens omgivning måste lyfta fram skiten.

En fransk filosof som heter Rene Descartes sa "En optimist ser alltid ett ljus där det inte finns, och en pessimist försöker alltid släcka det". Det ordspråket beskriver ganska tydligt vad jag menar här ovan.

Vad tycker du? Är du en person som ser glaset som halvfullt eller halvtomt? Har du någon energitjuv i din omgivning?

Skrittade först stora rundan med Camilla och Lina, tog c:a 50 min. Lät honom galoppera lite på banan efteråt bara för att han skulle få använda kroppen lite mer. Han var fin och avslappnad men lite off på hjälperna då jag inte hade några sporrar... Han har blivit så himla lugn sen vi flyttade till Degernäs och det är ju bra men jag måste lära mig hur jag ska rida honom nu. Jag måste vara mer aktiv själv när han är så här.

Avslutade med att skritta den kortare asfaltsrundan med Kerstin och Chessanprinsessan.

Trimmade på banan. Kanan var väldigt fin redan från början och hade bra takt och bärighet i samtliga gångarter. Jobbade med att få honom kvick samtidigt som han är avslappnad och lugn. Red skänkelvikning längs spåret i trav och galopp. Han har lättare för att flytta undan höger skänkel men det har blivit mycket bättre i vänster varv också. Red mycket övergångar från trav till halt, halt till trav. La in ryggningar ibland också. Han var väldigt lyhörd och jobbade på bra. Bjudningen var jämn och fin. På slutet jobbade jag honom med lite mer tryck för att verkligen aktivera bakbenen. Först tyckte han att det var lite jobbigt och blev lite ostadig men så fort han förstod vad jag begärde av honom slappnade han av igen och fick en väldigt fin bärighet. Avslutade med att skritta asfaltsrundan (den längre) med Jenny och Barry.

Avslutar med att bjuda på en fin bildserie från 2007 när jag och Kanan hade lite olika åsikter om när och hur man hoppar en trippel, jag sa vänta Kanan sa att han kunde flyga och drog gärnet. Men observer hur nöjd han ser ut på samtliga bilder, öronen framåt heeela tiden! Och jag satt faktiskt kvar...!